Han gav Chloe en mapp med en förmanande min. Chloe tog emot den och öppnade den sakta. Hon kikade lite på innehållet och såg en bild från brottsplatsen, sedan stängde hon till den lika snabbt. Det hade sett ut mer som en bild från ett slakteri än en mordplats.
“Vem är det offrets familj känner som är så mäktig?” frågade Moulton. “Du sa att det var en politiker, eller hur?”
“Jag skulle helst inte lämna ut den informationen”, sa Johnson. “Jag vill inte att det ska verka som att byrån har favoriter när det gäller sådana ting... att vi väljer sida.”
“Hur pass involverad är den lokala polisen?” frågade Chloe.
“De har satt igång en nationell jakt efter förbrytaren och den regionala polisen har involverats”, sa Garcia. “Men de har fått order om att hålla det under radarn. Den lokala polisstyrkan är så klart upprörd, eftersom de anser att vi försvårar ett redan svårhanterligt fall, som dessutom är utanför deras komfortzon. Så ju snabbare ni kommer dit, desto bättre. Dessutom... lyssna noggrant nu: Jag valde er två eftersom jag vet hur väl ni har samarbetat förut. Och Agent Fine, det verkar som att du har talang för dessa småstadsincidenter och våldsbrott som sker inom isolerade samhällen. Men om det skulle vara så att fallet och fotografierna från brottsplatsen gör er illa till mods – som om det kanske är lite för mycket att hantera så här tidigt i karriären – säg bara till. Jag kommer inte att döma er för det, inte på något sätt.”
Chloe och Moulton tittade på varandra och hon kunde se att han var lika ivrig som hon var, att ta sig an fallet. Men han kunde inte låta bli att sträcka sig efter mappen. Han gjorde en grimas när han bläddrade genom bilderna från brottsplatsen och skummade igenom den korta sammanfattningen längst bak. Sedan tittade han på Chloe igen och nickade.
“Inga problem från min sida”, sa Chloe.
“Samma här”, sa Moulton. “Och jag uppskattar möjligheten.”
“Bra att höra”, sa Johnson och reste sig upp. “Det ska bli spännande att se vad ni två kan åstadkomma. Så... iväg med er. Ni har en lång biltur framför er.”
***
Moulton körde FBI-bilen på kringfartsleden mot Virginia. Barnes Point låg bara en timme och tjugo minuter bort, men när man körde på kringfartsleden kändes det alltid som att destinationen låg på andra sidan planeten.
“Är du säker på det här?” frågade han.
“På vad exakt?”
“Att arbeta ihop på ett fall som det här. Jag menar... vi hånglade som kåta tonåringar för ungefär tio timmar sedan. Kommer du kunna hålla händerna i styr när vi arbetar?”
“Ta inte det här på fel sätt”, sa Chloe, “men efter vad jag såg i den där mappen är hångel det sista jag tänker på.”
Moulton nickade i samförstånd. Han svängde av vid nästa avfart och stampade på gaspedalen eftersom de hade en lång raksträcka framför sig. “Skämt åsido dock... jag hade väldigt kul igår kväll. Redan innan vi kom hem till dig. Och jag skulle vilja göra det igen. Men när det gäller arbetet...”
“...måste vi vara strikt professionella”, avslutade hon.
“Exakt. Och, med tanke på det”, sa han, och drog ut iPad:en från mittenkonsollen, “så laddade jag ner filerna medan du packade.”
“Packade inte du?”
“Du såg min väska. Jo, jag packade. Men jag är snabb.” Han log lite gulligt mot henne när han sa det, som om hon kanske hade dröjt lite längre än han hade väntat sig. “Jag hade däremot inte tid att gå igenom filerna.”
“Trevligt, lite lättsmält billäsning”, sa Chloe.
De skrattade båda till och när Moulton vilade sin hand på hennes knä medan hon öppnade den första filen, kände sig Chloe lite mindre säker på att de skulle lyckas hålla det professionellt.
Hon granskade filerna noggrant och läste de viktiga delarna högt för Moulton. Det visade sig att Garcia och Johnson hade lyckats summera fallet väldigt väl. Polisrapporten var ganska detaljerad och det var också fotografierna. De var däremot inte lätta att se på och Chloe kunde inte klandra den lokala polisen. Hon tänkte att alla mindre polisstyrkor säkerligen skulle ha reagerat på samma sätt om de hade tilldelats ett sådant våldsamt och blodigt fall.
De delade sina tankar och teorier och när de passerade en skylt som visade att Barnes Point låg 25 kilometer bort, hade Chloe ändrat sig igen. Hon tänkte att de skulle kunna arbeta tillsammans och vara professionella. De senaste veckorna hade hon varit så distraherad av sin fysiska attraktion till honom att hon nästan hade glömt bort hur skarp och intuitiv han kunde vara när det gällde arbetet.
Om de kunde få detta att fungera skulle hon ha det så gott som alla kvinnor på planeten längtade efter: en man som behandlade henne som en jämlike på jobbet och när det gällde intellektet, men också i sänghalmen.
Det har inte ens gått en dag, var det en röst i hennes huvud som sa. Det var Danielles röst igen. Ska du redan drömma dig bort? Herregud, du hånglade med honom i några timmar och ni låg inte ens med varandra. Du känner honom knappt och -
Men Chloe valde att ignorera de tankarna.
Istället fokuserade hon på obducentens rapport. Där stod det som Johnson hade sagt, men mer detaljerat. Och det var detaljerna hon fokuserade på. Blodet, våldet och det potentiellt politiska motivet. Hon läste noggrant och studerade texten med intensiv fokus.
“Jag tror inte att det här var politiskt motiverat”, sa hon. “Jag tror inte att mördaren var så upphängd på de politiska och mäktiga vännerna som familjen Hilyard kan ha haft.”
“Det lät självsäkert”, sa Moulton. “Förklara vidare, är du snäll.”
“Lauren Hilyard blev knivhuggen sexton gånger – i bukområdet, förutom ett hugg där kniven landade i hennes vänstra bröst. Obducenten rapporterade att knivhuggen var ojämna och nästan ovanpå varandra, vilket indikerade att någon högg igen och igen och igen. I rapporten står det: som i blint raseri eller vansinne. Om motivet hade varit politiskt, hade det förmodligen funnits något meddelande eller en annan form av indikator.”
“Ok, då”, sa Moulton. “Jag håller med. Det är inte politiskt motiverat.”
“Det var enkelt.”
Han ryckte på axlarna och sa: “Jag börjar förstå att folk i Washington tror att allting är motiverat av politiken. Det behöver inte spela någon roll alls om nu familjen Hilyard känner någon med stort politiskt inflytande. Det är inte alla som bryr sig om sådant.”
“Jag gillar hur du tänker”, sa hon. “Men jag är inte säker på att vi kan utesluta det till 100% ännu.”
De närmade sig Barnes Point och hon var tacksam över att byrån litade så pass på dem att de blev tilldelade ett fall som eventuellt kunde ha politiska anknytningar. Det var en fantastisk möjlighet för dem båda och det var viktigt att hon såg till att det var där hennes fokus låg. Just nu var ingenting viktigare än det – inte att hennes pappa plötsligt hade dykt upp, inte hennes envisa och tungsinta syster... inte ens en potentiellt perfekt romans med mannen som satt bredvid henne.
För stunden var det fallet som var viktigast, och bara fallet. Det var mer än nog för Chloe.
KAPITEL SEX
Barnes Point var en stillsam men charmig plats, med en befolkning på nio tusen invånare. Hilyards residens låg precis utanför, i ett bostadsområde som hette Farmington Acres. Offrets make, Jerry Hilyard, hade inte kunnat återvända till hemmet sedan han hittade sin hustrus livlösa kropp. Eftersom han inte hade några familjemedlemmar i närheten, hade han blivit inbjuden att bo hemma hos några nära vänner, som bodde väldigt nära.
“Jag skulle nog ha föredragit att åka längre bort hemifrån”, sa Moulton. “Jag menar, kan du tänka dig vad den här stackars mannen går igenom?”
“Men han kanske också känner ett behov av att vara nära sitt hem”, föreslog Chloe. “Nära stället där han och hans hustru levde ihop.”