g r a n n e n
(en chloe fine psykologisk spänningsroman - bok 1)
b l a k e p i e r c e
Blake Pierce
Blake Pierce är författaren bakom den bästsäljande rysarserien RILEY PAGE, som består av tretton böcker (det kommer fler). Blake Pierce har också skrivit rysarserien MACKENZIE WHITE, som består av nio böcker (det kommer fler); rysarserien AVERY BLACK, som består av sex böcker; rysarserien KERI LOCKE, som består av fem böcker; rysarserien MAKING OF RILEY PAIGE, som består av två böcker (det kommer fler); rysarserien KATE WISE, som består av två böcker (det kommer fler); och de två psykologiska spänningsromanerna om CHLOE FINE (det är fler på väg).
Blake är en filtig läsare och hon har älskat rysare och thrillers hela sitt liv. Hon blir glad när ni hör av er, så gå gärna in på www.blakepierceauthor.com för mer information och kontaktuppgifter.
Copyright © 2018 by Blake Pierce. Alla rättigheter förbehålles. Med undantag tillåtna i enlighet med U.S. Copyright Act of 1976, får ingen del av denna publikation återskapas, distribueras eller vidarebefordras på något vis, eller förvaras på en databas eller informationssökningssystem, utan författarens medgivande. Denna e-bok är endast ämnad för personlig njutning. Denna e-bok får inte vidaresäljas eller vidarebefordras till andra personer. Om du skulle vilja dela boken med någon, var snäll och köp ytterligare en kopia för varje mottagare. OM du läser denna bok och inte har köpt den, eller om den inte var inköpt till dig, var vänlig och återlämna den och köp en egen kopia. Tack för att du respekterar författarens hårda arbete. Detta är ett skönlitterärt verk. Namn, karaktärer, företag, organisationer, platser, händelser, och incidenter, är antingen en produkt av författarens fantasi eller används skönlitterärt. Varje likhet med faktiska personer, levande eller döda, är en ren tillfällighet. Omslagsbild Copyright Jan Faukner, använd med licens från Shutterstock.com.
BÖCKER AV BLAKE PIERCE
RILEY PAIGE-RYSARE
BORTA (Bok #1)
TAGEN (Bok #2)
ÅTRÅDD (Bok #3)
CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SPÄNNINGSROMANER
GRANNEN (Bok #1)
GRANNENS LÖGN (Bok #2)
KATE WISE RYSARSERIE
OM HON VISSTE (Bok #1)
DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE
INNAN HAN DÖDAR (Bok #1)
KAPITEL
PROLOG
KAPITEL ETT
KAPITEL TVÅ
KAPITEL TRE
KAPITEL FYRA
KAPITEL FEM
KAPITEL SEX
KAPITEL SJU
KAPITEL ÅTTA
KAPITEL NIO
KAPITEL TIO
KAPITEL ELVA
KAPITEL TOLV
KAPITEL TRETTON
KAPITEL FJORTON
KAPITEL FEMTON
KAPITEL SEXTON
KAPITEL SJUTTON
KAPITEL ARTON
KAPITEL NITTON
KAPITEL TJUGO
KAPITEL TJUGOETT
KAPITEL TJUGOTVÅ
KAPITEL TJUGOTRE
KAPITEL TJUGOFYRA
KAPITEL TJUGOFEM
KAPITEL TJUGOSEX
KAPITEL TJUGOSJU
KAPITEL TJUGOÅTTA
KAPITEL TJUGONIO
KAPITEL TRETTIO
KAPITEL TRETTIOETT
KAPITEL TRETTIOTVÅ
KAPITEL TRETTIOTRE
KAPITEL TRETTIOFYRA
KAPITEL TRETTIOFEM
KAPITEL TRETTIOSEX
KAPITEL TRETTIOSJU
EPILOG
PROLOG
Chloe satt på yttertrappan framför sitt hyreshus bredvid sin tvillingsyster, Danielle, och såg på när polisen ledde deras far ner för trappstegen och ut på gatan i handbojor.
En storvuxen polis med rund mage stod framför Chloe och Danielle. Hans svarta hud glänste av svett i den heta sommarnatten.
“Ni tjejer behöver inte se det här”, sa han.
Chloe tyckte att det var löjligt av honom att säga så. Trots att hon bara var tio år gammal förstod hon att han försökte blockera sikten så att de inte skulle se när deras pappa leddes in i baksätet av en polisbil.
Det var det minsta av hennes problem. Hon hade redan sett blodet längst ner på trappan. Hon hade sett blodstänket på det sista trappsteget och blodfläckarna på mattan som ledde in i vardagsrummet. Hon hade också sett kroppen. Den låg med ansiktet mot golvet. Hennes far hade verkligen försökt skymma sikten så att hon inte skulle se kroppen. Men det var för sent, synen av allt blod hade etsat sig fast på hornhinnorna.
Det var det hon såg framför sig - inte den feta polisen som egentligen stod där. Det var allt hon kunde se.
Chloe hörde polisdörren smälla igen. Hon visste att ljudet innebar att hennes pappa hade lämnat dem – det kändes som att han hade övergivit dem för evigt.
“Hur mår ni, tjejer?” frågade polisen.
Ingen av dem svarade. Chloe kunde fortfarande se allt blod längst ner på trappan framför sig, och hur det sjönk in i den blå mattan. Hon tittade snabbt på Danielle och såg att hennes syster stirrade på sina fötter. Hon blinkade inte. Chloe var ganska säker på att det var någonting som var fel på henne. Chloe tänkte på att Danielle hade sett mer av kroppen, kanske till och med det mörka stället allt blod verkade ha kommit ifrån.
Den feta polisen vände sig plötsligt mot yttertrappan. Han flämtade till och väste: “Herregud, kan ni inte vänta? Flickorna sitter här nere... “
Bakom polisen kom de fram med det plasttäckta liket på en bår och gick ner för trappan. Det var kroppen. Den som hade läckt allt det mörka röda blodet ut på mattan.
Deras mamma.
“Tjejer?” sa polisen frågande. “Är det någon av er som vill prata med mig?”
Men Chloe ville inte prata.
En stund senare dök det upp en välbekant bil bakom en av de återstående polisbilarna. Den feta polisen hade slutat försöka få dem att prata och Chloe kände på sig att han bara var där för att de inte skulle känna sig ensamma.
Där hon satt vid sidan av Chloe, sa Danielle sitt första ord sedan de hade blivit utforslade till yttertrappan.
“Mormor”, sade Danielle.
Den välbekanta bilen tillhörde deras mormor. Hon kastade sig ut ur bilen. Chloe såg att hon grät.
Hon kände en tår glida ner för ansiktet, men det kändes inte som att hon grät. Det kändes mer som att någonting hade gått sönder inuti.
“Er mormor är här”, sa polisen. Han lät lättad, glad att bli av med dem.
“Flickor”, var det enda ordet hennes mormor fick ur sig när hon kom upp för trappan. Sedan brast hon i gråt och omfamnade tafatt sina barnbarn.
Konstigt nog var kramen det enda som Chloe skulle komma ihåg.
Synen av blodet skulle nästan glömmas bort. Minnet av den feta polismannen bleknade redan efter ett par veckor, liksom den surrealistiska synen av handbojorna.
Men för resten av sitt liv skulle Chloe komma ihåg den tafatta kramen.
Och känslan av att någonting djupt inom henne brast, och sedan gick sönder helt. Hade hennes pappa verkligen dödat hennes mamma?
KAPITEL ETT
17 År Senare
Chloe Fine gick upp för trapporna i sitt nya hem – hemmet som hon och hennes fästman hade letat efter i månader – och hon höll på att spricka av glädje.
“Är kartongen för tung?”
Steven skyndade sig upp för trapporna bredvid henne, med en kartong märkt KUDDAR.
“Inte alls”, sa hon och kämpade med sin kartong, som det stod PORSLIN på.
Steven ställde ner sin kartong och tog hennes istället.
“Vi byter”, sa han med ett leende.
Han hade lett mycket den senaste tiden. Det verkade egentligen som att det hade fastnat ett permanent leende i ansiktet på honom den dagen hon hade låtit honom trä en förlovningsring på hennes finger, för åtta månader sedan.
De gick tillsammans upp på trottoaren. Medan de gick sneglade Chloe på trädgården. Det var inte den stora trädgården hon alltid hade föreställt sig. I sitt sinne hade hon fantiserat att hennes hus skulle ha en stor öppen trädgård med träd utspridda längs tomtgränsen. Hon och Steven hade valt att bosätta sig i ett lugnt bostadsområde istället. Men hon var bara tjugosju; hon hade gott om tid. Både hon och Steven visste att det här inte var huset de skulle åldras i. Det var någonting med det som fick det här huset att kännas ännu mer speciellt. Det här var deras första hem, platsen där de skulle lära sig allt om sitt äktenskap - och kanske var det även platsen där de skulle försöka få ett barn eller två.